Januari = toppjakt
Tillgången på skogsfågel har varit god under hösten och vintern. För fågeljägare är januari en månad man inte gärna missar om man vill ha chansen att få kornet på en tjäder- eller orrtupp. Snön och förutsättningarna för en lyckad toppjakt kom till slut. Vid klart väder kan man från höjderna skymta fjällen långt bort (bild 2).
            

Höst och älgjakt                                                     

Ända sedan stenåldern har folk bott i området och livnärt sig på jakt o fiske. Förhoppningsvis går det även att göra i framtiden, fast i lite andra former…Spjut och fångstgropar har ersatts av modernare metoder men det är inte alltid det går som jägaren vill…

En älgjägares bekännelser…
Många tror att älgjakt går ut på att fylla frysar, träffa kamrater (kanske ett dåligt ordval när det handlar om jakt) eller komma ut i naturen. Visst, älgfilé är nog bland det bästa man kan ha på matbordet och prata med människor som man kanske inte umgås med annars under året är trevligt. Frisk luft kan man väl för den delen inte heller få för mycket av, men älgjakten är nog mer än så. Att slippa ifrån samhället krav o driva omkring i skogen kan ju verka ansvarslöst, förpassa barn hos mor- och farföräldrar, låta skrivbordets högar förbli osorterade o inte minst lämna räkningar och krukväxter åt sitt öde i lägenheten i stan, visst låter det lockande… Efter resan till en av många tynande byhålor i norrlandsinland hörde jag i den tre man långa kassakön att älgjakten nog är det samhällsekonomiskt lönsamma verksamhet som finns i Sverige. I alla fall norr om Dalälven och väster om Lycksele…

Som hundförare har man uppgiften att hitta älgen som därefter helst ska trava vidare förbi en passkytt som, om han (är oftast en ”han”) är vaken och har ledsynen i behåll kan fälla bytet. Älgen transporteras därefter till nån fallfärdig lada där den får hänga tills den får en lagom grönaktig nyans o kan fördelas mellan jaktlagets medlemmar. Jakten inleddes denna höst med att hunden försvann, förhoppningsvis jagandes älg, möjligen björn men troligen stjälandes matsäck av bärplockande thailändare. Väntandes i en solig slänt med mjuk mossa fingrade jag på radion. I bruset hördes grannjaktlagets funderingar över nästa års jakt. Markägaren hade dragit åt tumskruvarna och ställde högre krav. Risken fanns att några skulle bli utan köttlott då tilldelningen skulle sänkas till 5 älgar. En lösning var att dra ner på antalet passkyttar, att sprida ut folk runt markerna hur som helst verkade lite föråldrat. De sades inte rätt ut men Göte låg taskigt till. Han hade ertappats med att plocka svamp medan hunden drev en 16-taggare förbi det tomma älgtornet. Sven hade visserligen inte påkommits med nått liknande men hade en bärplockare liggandes i bilen. Dessutom hade han en gammal plåttermos som skramlade lång väg, troligen skrämde denna termos ett inte helt oansenligt antal älgar kilometervis in på grannmarkerna årligen. Det var ju trots allt älg som man skulle jaga! Att förpassa någon ur jaktlaget var dock inte någon lätt uppgift. Ett annat alternativ var att minska arealen och därmed arrendet. Om man avyttrade Gubbtjärnberget och Pissmyren till grannlaget skulle arrendet halveras. Det som talade mot var att här höll de flesta älgkorna på markerna till. Övrig kvarvarande mark skulle i så fall bestå till stor del av berghällar, byns halvt igenväxta fotbollsplan (nått år till så var nog de små sälgplantorna i och för sig bra bete) samt ”skafferiet” där storoxarna brukade hålla till. Nån föreslog att Pelle, vars hund var jaktchampion, mot en smärre avgift skulle erbjuda sina tjänster till grannlagen för fylla på den sinande jaktkassan. Diskussionen var livlig, bruset tilltog och jag förstod att batteriet i radion höll på att ta slut. Jag stängde apparaten och borrade ner mig i mossan, tids nog skulle nog de komma på en lösning. Det kunde ju trots allt ge nya möjligheter, bolaget kanske behövde en kontraktsjägare… Jag vaknade av ett brak och hann se baken av en älg som stått o mumsat trattkantareller i närheten. I sakta mak gick jag tillbaka till bilen, där hunden sedan länge låg med brödsmulor i morrhåren. Vad är det man brukar skylla på, det är ju ändå såsen som är godast…I bilen på väg hem med tjurande barn till de uttorkade blommorna och påminnelseavgifterna satt jag och funderade över jakten och hur olika lika saker kan vara. På veckorna jagar man (h)älg och på veckosluten älg, är det detta som man som norrlänning kallar kärnverksamhet…